Varför brände man de döda på järnåldern
Fynd från Varggrottan vid Kristinestad i Finland har tolkats som att människor levat där för — år sedan. Här i Björke ligger trettio gravar från yngre järnåldern, Vid den tiden brände man ofta de döda på bål innan de begravdes. Det kunde vara mat eller personliga saker, till exempel pärlor av glas. De döda fick ofta med sig föremål, vapen och smycken i graven.
Under järnåldern brände man oftast de döda. Pärlorna var importerade från Romarriket och Mellanöstern. Enligt treperiodssystemet brukar den delas in i stenåldern , bronsåldern och järnåldern. Bränning på bål har använts både som dödsstraff och som begravningsritual. En järnåldersgrav som den ofta ser ut när jorden och gräset är borta.
Dessa människor var stammar som jagade över territorier med över km² i storlek och bodde i hyddor på tundran.
Ingen av gravarna har undersökts av arkeologer. Ovanpå graven lade man stenar och jord så att en liten kulle bildades.
Finlands förhistoria brukar inte räknas in. Som en följd av lägre befolkningstäthet än övriga Europa finns det förhållandevis mycket arkeologiskt material att finna som berättar om Nordens förhistoria. De brända benen samlades ihop och lades i ett kärl, en kruka eller träask, kanske tillsammans med någon personlig gravgåva, ett spänne till klädedräkten eller liknande.
Under bronsåldern och järnåldern brände man oftast de döda. Det användes som sådan vid kätteri, däribland i samband med häxjakterna under och talen, samt för homosexualitet, incest och See more.
Järnåldersgravar vid Nytorp - Stockholmskällan
Från stenålder, bronsålder och järnålder finns verktyg av sten, brons och järn, juveler, vapen och ornament, gravplatser och husgrunder som vittnar om hur livet i det kalla norden tog sig ut. Under historiens förlopp har Skandinavien flera gånger varit täckt av inlandsis. Benen lades i en urna. Förutom järn kan bland spåren från övergångstiden också märkas i användandet av nytt gravskick, där kremering får en ökad betydelse och gravgåvorna blir färre (nästintill uteblir).
De brända benen samlades ihop och lades i ett kärl, en kruka eller träask, kanske tillsammans med någon personlig gravgåva, ett . Sydsverige och Danmark satt ihop i en landtunga, och mot norr befann sig en issjö bildad av isens smältvatten. Den senaste istiden kallas Weichsel och började för år sedan och började upphöra för ungefär 12 år sedan.
Navigation
Under järnåldern brände man den döde på bål och lade en kulle av sten och jord ovanpå. Allt eftersom inlandsisen drog sig tillbaka betade renhjordar på slätterna i Danmark och Sveriges sydligaste delar. Befolkandet av Norge och Sverige gick snabbt när väl isen dragit sig undan och eller ett landområde höjt sig över havet. Nordens förhistoria är förhistorisk tid i det som idag är Danmark , Norge , Island och Sverige , från istidens slut till det fullständiga kristnandet av dessa länder.
Gravfältet är från yngre järnåldern, Vid den tiden brände man ofta de döda på bål innan de begravdes. Genom att använda eld, båtar och stenverktyg kunde dessa stenåldersmänniskor överleva i norra Europa. Detta var Ahrensburgkulturens land. Gravarna .
Hitta på sidan Serviceinformation Fakta Karta De döda fick ofta med sig föremål, vapen och smycken i graven. FOTO: JONAS. Den senaste nedisningen täckte nästan hela Norden men när den började lida mot sitt slut kunde människor åter ta Norden i besittning. På denna tundra fanns inte mycket skog utöver fjällbjörk och rönn, men skogsbältet taigan bredde ut sig allt eftersom.
Under järnåldern brände man oftast de döda. De senare bodde främst i den växande skogens utkanter. De döda fick med sig gravgåvor. Under talet före Kristus, när renarna och deras jägare sedan länge hade förflyttat sig till nordligaste Skandinavien , hade skogen etablerats i landen. Som dödsstraff förekom det i Europa från medeltiden och fram till slutet av talet. Övergången från bronsålder till förromersk järnålder karaktäriseras av att järn används i stället för brons.
The request to the URL needs to be verified.
Slutet på järnåldern är känd som vikingatiden. Det bör i så fall ha varit Neandertalmänniskor eftersom den moderna människan ännu inte fanns i Europa. Fynden från Varggrottan är dock ifrågasatta. Ovanpå graven lade man stenar och jord så att en liten . Åren 8 f.